11/01/12
Jag ska aldrig igen begå misstaget att läsa mina blogginlägg. Jag har alltid haft bra självförtroende när det kommer till mina svenskakunskaper och hur jag skriver. Inte nu längre. På enbart texten verkar det som att jag är tolv år gammal. Inte ens skämten är roliga. Det kanske är för att jag alltid skriver inläggen efter tolvslaget, allt blir så mycket roligare då.
Julafton har passerat. Jag fick ett litet bidrag till p&l, vantar, smyckesträd, ringar, böcker, epilator och annat småpill. Det var sammanfattningsvis en bra julafton som spenderades tillsammans med mor, far, mormor, bror och brors flickväns familj. Mitt nyår var jättelyckat. Kunde inte spenderat nyårsafton med ett bättre sällskap måste jag säga. Var hembjuden till min vän Simon och totalt tror jag vi var sexton pers. Det var jättegod middag, alkoholhaltiga drycker, fyverkerier och en massa kramar.
Har återgått till den vanliga dygnsrutinen igen med vännertittande, matkonsumerande och nagellacksmålande. MEN! Jag har faktiskt sökt ett 20-tal nya jobb, väntar på besked bara. Hör jag inget från arbetsgivarna så får jag väl börja plugga då. Det har varit två väldigt händelserika veckor måste jag säga.
Om lite mindre än två veckor så drar jag till trysil! och om lite mindre än fem dagar så släpps enter shikaris nya album a flash flood of colour och som om det inte var grädden så har gossip girl säsongspremiär också! Herregud, vilka bra kommande veckor det här kommer bli.
22/12/11
Jag nätshoppar alldeles för mycket. MEN DET ÄR JU SÅ ENKELT! Intalar jag mig själv som om det vore ett försvar eller ens ett bra argument. Har den senaste månaden hämtat ut över fem paket på posten och jag har ungefär tre till på väg. Billigt är det ju. Om fyra minuter så är det tolv timmar kvar till julafton. Jag ska vara chaufför i år så inget drickande för mig. Jag som hade hoppats att Tove skulle dra detta lasset i år men icke. Fast å andra sidan hade det inte varit kul att supa utan sin kusin på julafton ändå. Detta är verkligen som en evig konversation med mig själv.
Linnéa var här idag och slog in sina julklappar. Linnéa råkar vara en jävel på att rimma. Det var inte jag visade det sig. Min pappa däremot hoho, han hade oanade talanger visade det sig. Min bror ska få ett par skor i julklapp och till detta kom min käre far då på rimmet; "om du är ute och begår hor, då kan du använda dessa ...". Amen det är ju nästan så att man blir rörd. Nu är det dan före dopparedan! Morgondagen (eller idag då..) kommer att spenderas i soffan framför alla julfilmer vi äger och på hagabion. Har gjort tradition att alltid se the nightmare before christmas dagen innan julafton på hagabion i linné, tror det blir fjärde året i rad om jag lyckas scora biljetter imorgon.
Jag ser väldigt mycket fram emot nyår måste jag säga. Kanske för att jag hade så roligt förra nyåret. Ska försöka att inte dricka lika mycket i år bara, eller åtminstone dricka mer vatten så att jag inte blir lika bakis som förra året. Fast äh, jag ser ändå charmen i att komma hem från stan halv fyra på eftermiddagen och gå direkt in på sitt rum för att kasta sig i sängen för andra gången. Sen efter nyår är det inte långt kvar till trysil. Jävlar vad ball det ska bli. Kan verkligen inte säga det för mycket. BALL!
För att kommentera tidigare inlägg; bo burnham. Han är min man. Synd att han har en flickvän sedan fem år tillbaka. Synd att han bor i USA. Synd att vi inte känner varandra. Synd är vad det är. Jaja, jag har iallafall haft nöjet att se honom live och fått hans autograf. "Man kan ju inte få allt" säger dem ju. Tydligen. Nu ska jag knyta mig. På återseende och grattis jesus!
RAVENS
an unkindness of ravens. Jag vill ha det här halsbandet. Synd att det kostar lite över tusen spänn och att det är slutsålt. Jag skulle aldrig ha gett upp den där plexi-karriären. Fan då.
bo burnham
perfektion.
you are now watching the throne
Tre dagar kvar till julafton och lite drygt 1,5 månad kvar tills vi åker till trysil! Jag kan inte säga det här för mycket; jag är nämligen helt OTROOOOOLIGT bra på att åka skidor. Seriöst. Jag är fan kung i backen. Men jag åker aldrig skidor. Har åkt tillsammans med "familjen" totalt två gånger, dvs min mamma, moster och kusiner. Sen har jag sett till att ta varje chans jag fått och åkt på skidresa med klassen, med fritidsklubben och på olika friluftsdagar. Om man känner mig så vet man att sport verkligen inte är min starka sida. Eller starka sida - jag är helt enkelt inte intresserad. Det är inte det att jag inte kan, jag vill bara inte. Jag har ridit (om man nu kan kalla det sport) och haft en väldigt kort men dock väldigt intensiv danskarriär. Jag har försökt men trots det alltid hatat allt som har med träning och sport att göra. MEN! sen introducerades jag för skidåkning. Så jävla roligt. Det här är förmodligen det enda sportrelaterade ni någonsin kommer få läsa på den här bloggen. Hoppas att jag får massa arga kommentarer från hästtjejer nu när jag sa att ridning inte räknas som en sport.
Jul då. Det måste ju nämnas såhär dan för dan före dopparedan, eller hur blir det? Jag inhandlade idag mina allra sista julklappar. Har fått ihop en hel del bra i år måste jag säga. Börjar känna julstämningen lite också. Finns dock inget som ger en lika mycket julstämning som när man klär granen eller tittar på home alone. Home alone är fan en av mina favoritfilmer. I år önskar jag mig en provdocka, opi-nagellack, epilator, CD-skivor, Harry Potter and the deathly hallows pt.2 filmen, en ny datorstol, tatuering osv. Mest av allt vill jag nog ha en ny datorstol. Och fred på jorden. Men mest en ny datorstol.
Då till årets dilemma. Vart ska jag vara på nyår och vad ska jag ha på mig? I år har jag hela TVÅ backup-fester om de första festerna av någon anledning inte skulle gå vägen. Så då återstår bara klädproblemet. Vill helst av allt befinna mig på ramberget vid 12-slaget men man kan ju inte få allt. Jag kommer spendera 2011s sista timmar antingen i hedefors, härlanda eller mölnlycke. Långt ifrån ramberget med andra ord. Men det kommer bli mys. När jag är vuxen och utbildad och präktig kommer jag vrida mig i plågor när jag läser det jag skriver. Börja meningar med MEN och små bokstäver, herregud. Inte kan jag fatta mig kort heller. Tänker börja på mina nyårslöften så småningom och i år ska jag också försöka hålla mig till dem.
Så mycket har hänt den senaste tiden egentligen. Blev uppraggad när jag jobbade i garderoben för ett tag sen. En kille från Karlskoga flörtade en del under inhänget och kom sen tillbaka för att prata mer med mig, frågade sen om mitt nummer och ringde sen på natten. Söt, trevlig, 90a. Synd att han bor i karlskoga. Sådant är alltid trevligt! Det händer väldigt sällan i nyktert tillstånd att någon frågar efter ens nummer. Nu vet jag inte hur eftertraktade ni är som läser men mig händer det inte ofta, haha. Jag återförenades med min gamla bättre hälft också! Robin. Vi var bästa kompisar och sågs ungefär varje dag från det att vi föddes fram tills att han flyttade när jag var kanske 11-12. Jag vet inte om ni någon gång träffat någon som ni inte sett på nästan åtta år. Det är väldigt konstigt. Allt var som vanligt igen, det var precis som att de där åren inte hade passerat alls. Trevlo som fan var det! Vi ska def hänga mer.
Det rullar på jävligt bra helt enkelt! Ska skaffa mig ett ordentligt jobb bara och sen är jag all set. En lägenhet hade ju inte heller suttit fel men i sinom tid så. Ska flytta ihop med min bästa vän, kusin och tillika nagellacksfantast, Tove. På tal om nagellack så räknade jag min samling häromdagen och jag har totalt 93 nagellack. Tove har väl ungefär lika många om inte mer. Vi kan ha nagellackspartyn varje dag. Fan vad girlie. Nej. Nu får jag allt ta och gå och lägga mig. Har suttit uppe och skypat med mina gamear-killkompisar alldeles för många nätter den här veckan. Hoppas ni får en fin jul och ett bra nyår! Fred ut.
DRIVE
Drive. En actionrulle med en handling som vid första ögonkastet kanske inte slår en med häpnad. Det är inte helt långsökt att gensast börja tänka på en sjätte film i fast and the furious serien, handlingen är helt enkelt inte helt otroligt originell. Vad som gör filmen originell är porträtterandet av filmens karaktärer och skådespeleriet. Filmen kretsar kring filmiska arketyper, med situationer och karaktärer som känns bekanta MEN som innehåller mer än vad man till en början kanske lägger märke till. Det är en one-of-a-kind-actionfilm.
Stilsäkerheten, långsamheten och att den är intensivt tempostark är vad som skiljer den från den 'typiska' actionfilmen. Gänguppgörelser, påkostade kulisser, träiga dialoger och smaklösa specialeffekter är borta. Borta är också påtvingade sexscener, uppblåsta brudar och koreograferade fightingscener. Kvar är Drive. Skådisarna är inte många men starka karaktärer är dem allihopa. Hollywoodklyschorna är uppochnervända, nya och häpnandsväckande. Grundkonceptet är så uttjatat så att det finns inte men i händerna på Nicolas Winding Refn blir det en ny, fräsch filmupplevelse som sätter varenda framtida actionfilmsskapare på prov.
Drive består till stor del av scener där tysta och uttryckslösa ansikten zoomas in på vad som känns som en evighet. Det är knäpptyst i biosalongen och som biobesökare får man sig en smärre chock när i nästa sekund ett avsågat hagelgevär blåser huvudet av ett intet ont anande offer. Den är rå, brutal, våldsam och nästintill motbjudande likt regissörens tidigare verk Pusher.
Det finns inget behov av att skådespelarna ska prata mycket, luckorna fylls i av det fantastiska skådespeleriet istället. De har belyst förhållandena genom tystnader, delade blickar och leendena som utbyts mellan huvudkaraktärerna Irene och Driver. Det är mer än bara ett filmskapande, det är ett konstverk. Den danska regissören Nicolas Winding Refn har gjort det igen (bronson och pushertriologin är ju inte helt dåliga direkt), om än inte ännu bättre, med det Drive. En extrem vacker och subtil film som överrumplar en och som träffar rakt i hjärtat.
Jag älskade den här filmen. Med små, små medel blir känslorna och stämningarna så starka att du kan ta på dem. Det behöver inte alltid vara mycket action, långa manuskript och avancerat språk för att filmer ska bli intelligenta och bra. Det är är filmskapandet definierat. Jag ska tillägga att soundtracket verkligen inte går av för hackor det heller.
27/11/11
Jag har mobilbloggat en gång men det inlägget verkar dessvärre inte ha dykt upp. Skitsamma. Sitter i casa de alex&emma för tillfället, är kattvakt över helgen då de är i dalsland. Vad ska du göra i dalsland frågade jag alex "se på red hot chili peppers" sa han. Jaha där ser man. Måste säga att det har varit oerhört skönt att få bo hemifrån även om det bara gällde några få dagar. För att fatta mig kort angående detta så kan jag säga att jag har lite problem hemma. Mer än så är det inte. Jag väljer att inte skriva det på bloggen då det inte bara är jag inblandad utan det angår en hel del andra människor. Jag orkar inte vara så formell angående det hela heller. Jag vill bara åka härifrån, festa, dansa, skrika, gråta, whatever. Känner mig irriterad på det mesta just nu måste jag erkänna och det är därför det ska bli så skönt att få träffa Tove en stund idag. Vi ska träffas för fika kl.14 och bara tjöta och det ska bli underbart.
Jag har ett extremt sug efter att åka utomlands just nu, typ Paris eller Milano kanske. Dessvärre har jag ju inte obegränsat med cash vilket är lite tråkigt. Jag levlar upp på lorensbergsteatern också. Har fått jobba en hel del det senaste och sist jag jobbade så fick jag ensamt ansvar över hela foajén och all foajépersonal. Vet dock inte om chefsrollen passar mig. Kanske på ett kontorliknande företag men att delegera ut uppgifter till foajépersonal var stressigare än vad jag trodde. I somras var jag "administratör" på HUI ett antal gånger och det var betydligt lättare även om det innebar mer ansvar. Vad duktig jag är egentligen, haha. Jag har blivit av med star wars-oskulden. Kollade på film hela dagen igår däribland Star Wars: Episode IV - A New Hope. Måste säga att jag blev jävligt imponerad. Star wars-hypen måste ju ha grundat sig på något så jag hade väldigt höga förväntningar och jag kan definitivt säga att de förväntningarna uppfylldes. Filmen kom ut 1977 och det ser ut som den är inspelad 2011. Vilken milstolpe inom sci fi genren egentligen, inom film överhuvudtaget. Jag glömmer aldrig avsnittet av that 70's show när Eric första gången såg star wars, haha. Synd att vi är så avmättade och svårimponerade nuförtiden (ska jag säga). Jag kanske borde göra om detta till en musik- och filmblogg. Nejdå.
Om sju månader fyller jag tjugo år och här sitter jag och recenserar star wars. Är man nerd så är man. När jag ändå är inne på ämnet; jag dör av längtan inför batman: the dark knight rises. Övrigt än en massa filmtittande, musiklyssnande, klagande, jobbsökande, twittrande, lorensbergande, alkoholintagande, pengaspenderande och bokläsande så gör jag inte så mycket. Jag städar mest och lagar mat. Har snart köpt färdigt alla mina julklappar också. Ska väl försöka knö in så mycket information i det här inlägget som möjligt. Ska nämna filmen Drive också. Årets bästa film, lätt. Men den förtjänar ett helt eget inlägg så jag återkommer. Ville bara få det sagt.
RED HOT CHILI PEPPERS
Detta är en recension från RHCPs livespelning i globen, stockholm, så ni som inte är intresserade kan sluta läsa nu. Jag växte upp lyssnades till Red hot chili peppers, typ bokstavligen min-pappa-vaggade-mig-till-sömns-till-deras-låtar-uppväxt. Jag har varit ett fan sen i princip födseln och jag var beyond överlycklig när jag inte bara fick reda på att de skulle släppa en ny skiva, utan också nya turnédatum. Killarna är ju inte purunga direkt och det är inte en jävel som vet ifall någon av grabbarna bara kolar en dag så man får ju ta sin chans liksom. Nej, seriöst. Jag gillar det här bandet. Starkt. Det var mitt allra första "intresse" inom musiken så det här var ett stort ögonblick i mitt liv. Fan vilken spretig recension haha, känner att jag inte riktigt kan hålla mig till ett ämne här. Iallafall. Min pappa såg RHCP på californication-turnén och har otaliga gånger berättat för mig vilken besvikelse det var. De spelade fel, hoppade mest runt, tappade bort sig, glömde av texterna osv. Därför följde inte min pappa med den här gången och likaså därför hade jag inga särskilda förväntningar. Men de motbevisade mig.
Det var det häftigaste jag sett i konsertväg - någonsin. Dom spelade precis som om det vore deras allra första världsturné, fast än bättre. Dom är så erfarna vid det här laget att det borde gå på autopilot men icke. Inte den här gången iallafall. Energin var återvunnen och man märkte att dom själva hade roligt och tyckte det var roligt att spela. Red hot har varit ett band i en halv evighet och jag har svårt att tro att passionen fortfarande finns kvar, men dom gav verkligen allt. Jag anser att jag har tillräckligt med erfarenhet nu för att kunna avgöra om en konsert är riktigt bra eller inte (after all har jag ju bara sett ett sisådär hundratal konserter). Så, får ni någonsin chansen att se RHCP spela live tycker jag att ni ska ta den och jag hoppas att ni får ta del av samma fantastiska upplevelse som jag fick. Kan också upplysa er om att jag hade sittplats. Jag kan räkna gångerna jag har haft sittplats på en hand och jag måste säga att jag tycker banden alltid imponerar (på det musikaliska planet) mer när man har sittplats. Dels vet jag då jag är "utbildad ljud&ljus-tekniker" att ljudet alltid är bättre om man har sittplats. Man kan höra gitarren ordentligt, trummorna och cymbalerna smälter inte ihop till ett enda oväsen och man kan faktiskt höra ordentligt vad sångaren säger/sjunger. Vad som också var skönt med den här konserten var att det inte var en massa trams och prat. Dom var där för att spela musik och för att leverera. Har man ett genuint musikintresse är det något man uppskattar, jag är inte där för att se dom stå och tjöta i 1,5 timme liksom. Jag är där för musiken och det var vad jag fick.
Kan också tillägga att jag aldrig har gråtit så mycket och så länge på någon konsert. Spellistan var så jääääääääääääävla bra att jag började lipa liksom. En perfekt blandning av gamla och nya låtar och inte bara låtar från den senaste plattan (vilket alltid är tråkigt). Kommer aldrig glömma känslan när de börjar spela Can't stop och allt bara brister. Att gråta av glädje är något man borde få uppleva oftare. Alla som någonsin tvivlat på RHCP som ett liveband blev den 11/10/11 motbevisade. punkt.
Låtlistan:
Monarchy of Roses
Can't Stop (dör)
Charlie Otherside
Look Around
Breaking The Girl (DOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOG)
The Adventures of Rain Dance Maggie
Right On Time
Throw Away Your Television (dör igen)
Under the Bridge (oväntat nog så jävla bra framförd)
Did I Let You Know
Pea (dog)
Factory of Faith
Higher Ground (dog)
(Stevie Wonder cover)
Californication
By the Way (DOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOG)
Encore: Chad & Mauro Jam
Freaky Styley (dog igen)
Dani California
Soul to Squeeze (DOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOG IGEEEEEEEEEEEEEN)
Give It Away (dog)
Final Jam
Känner hur seriöst jag kommer bli tagen av andra RHCP-fans efter denna recensionen. Men jag måste få ut allt jag kände för att jag ska kunna minnas det rätt och för att ni ska kunna förstå allvaret haha. Att när ni läser Soul to squeeze (DOOOOOOOOOOOG IGEEEEEEEEN) ska höra min göteborska i era huvuden och förstå hur bra jag tyckte det var. SÅDÄR. Min svenskalärare skulle ha sett mig nu. Red hot chili peppers är så jävla bra. Så är det bara.
sidenote.
jag kan inte göra mellanslag. Eller jag kan, men det syns inte på bloggen. Beklagar om ni får läsa all text i en klump. Jag jobbar på detta och ska försöka fixa det.
19/10/11
Jag lever. Jag ska berätta om RHCP-konserten. Men först, en re-cap. Jag har jobbat, hjälpt min mormor med 32058174519837450198374508917345 olika saker, kört ärenden, varit i stockholm för vad som känns som miljonte gången, lyssnat på riktigt bra musik, festat alldeles för hårt och tittat på alldeles för mycket tv/film/dokumentärer/youtube.
I fredags var det meningen att jag och min goda vän Louise skulle dra ut. Ta ett glas vin, tjöta, kanske dansa lite och ha det lite kul helt enkelt. Istället hamnar vi på någon förfest hos Louise killes låtsasbrorsa (typ) och spelar "öl-spel". Jag fick i mig ett plast-ölglas fyllt till bredden med vitt vin. Jag gillar inte ens vitt vin. Faktum är att jag hatar vitt vin. Det gick väl en kvart innan jag hade fått i mig hela det här glaset, ett glas champagne + en shot på det. Lyssna och lär barn, spela ALDRIG dricklekar. Det slutar verkligen aldrig bra. Eller jo, det hade slutat bra om det gällde ett parti skitgubbe, chicago, finns i sjön eller poker (jag är nämligen en beprövad jävel på kortspel)men inte när det gäller ett simpelt parti drickspel för där finns det liksom inga strategier, det är bara att acceptera och hinka i sig.
Kort därefter satte vi oss på spårvagnen och drog till Berså. På vägen dit droppade vi alla människor som var med oss på förfesten och kvar var jag, Louise, Louises kille och hans brorsa. På vägen från vagnen till Berså märkte jag för första gången hur tankade vi alla var. Louise kille och hans kompis kläckte något rasistiskt och Louise börjar gråta. Hon grät väl i ca 5 sekunder och sen var allt bra. Vi kom in på Berså, köpte dricka och satte oss ned. Jag snackade med den här låtsasbrorsan som out of the blue ba; JAG TJÄNAR 300 I TIMMEN! och när jag inte trodde på honom så ville han inte prata med mig längre. The douche of all doucheiness typ. Inte för att jag brydde mig något nämnvärt. Vid det här laget kände jag hur brutalt full jag var och bestämde mig för att dra hem. Jag sa till Louise och sen drog jag hem. Kanske ska nämna att jag spydde på kungsportsplatsen också. och spårvagnen. och på min brors toalett. Det roligaste av allt var kanske att när jag står i garderobskön med Louise så kommer hennes kille och frågar varför jag ska hem och sen erbjuder mig sin drink. Världens sämsta läge ungefär. Där har ni det, min första spyfylla. Delar med mig av den här dels för att ni ska ha något att glädjas åt, samt att jag vill komma ihåg den. Det var ett stort ögonblick i mitt liv och något jag vill blicka tillbaka på. Haha.
Mådde väl sådär dagen efter. Jag blir sällan full utan blir istället jättebakis. Full blir jag, men aldrig okontrollerbart full. Jag är liksom alltid för medveten om vad som händer ändå. Nästan lite tråkigt. Även fast jag var så full så att jag spydde så minns jag nästan allt som hände den kvällen. Vad vi pratade om, hur vi tog oss dit osv. Beror väl antagligen på att jag drack för mycket - för fort, vilket verkar vara ett väldigt vanligt problem i min umgängeskrets. Jag har druckit betydligt mycket mer andra gånger och inte blivit i närheten av så full som då. På midsommar drack jag en hel flaska rosé, två glas vin och ett glas champagne SJÄLV. Min gamla klasskompis hamnade på sjukhus med alkoholförgiftning efter en flaska vin. Jag är väl tålig helt enkelt. Dock konsumerades dessa alkoholhaltiga drycker under väldigt lång tid. Fattar fan inte hur jag tänker i de ögonblicken bara. Varför ska jag alltid få i mitt ett glas champagne sådär efteråt liksom haha? Det positiva var väl ändå att jag hade väldigt roligt på väldigt kort tid samt att det enda jag betalade för var inträdet. Så jag gick plus minus noll kan man säga. Tror att det är få människor som ser så positivt på sin första spyfylla. Var väl sådär kul sällskap på mormors 67-års kalas dagen efter.
Så! Jag hoppas att ni som läser kan glädja er åt mina fjortisfyllor. Berätta gärna om era egna, sharing is caring! Får återkomma till Red hot konserten någon annan dag. Vill bara nämna att jag har fått dille på dokumentärer det senaste. Har sett så jävla många bra. Bästa jag sett hittills är dock The Cove. Den tar absolut förstaplatsen. Andra bra är; jesus camp, alla zeitgeist-dokumentärer, sons of perdition, give up tomorrow, gasland, exit through the gift shop osv. Gasland är riktigt bra också. Väldigt berörande allihop. Önskar att jag någon dag kunde filma en dokumentär. Blev ombedd att filma en reklamfilm åt allum en gång. Var inget pröjs dock så jag tackade nej. Det är väl så nära jag någonsin kommit min dokumentärfilm, haha.
11/10/11
Red hot chili peppers, globen, stockholm. Det bästa jag någonsin sett live. Jag återkommer.
09/10/11
Fyfan, snart är det november. Kyla, snö, blött, kallt och jävligt. I typ ett halvår. Den svenska vintern brukar ju vara från oktober-mars och ni som vågar påstå något annat - ni ljuger. Oavsett om det är snö eller inte i oktober/mars så är det fortfarande alltid förjävligt kallt. Får väl passa på och njuta nu när det fortfarande är snöfritt.
Tänkte bara klappa mig själv lite på axeln och throw myself some cred då jag gått ut och gått nästan varje dag sedan mamma började skolan. Värt att nämnas att jag en gång i tiden faktiskt hade lite självdiciplin ifall jag bara helt abrupt slutar röra på mig (vilket inte är en helt omöjlig händelse). Ska väl också nämna att jag jobbade mitt första skift för säsongen på lorensbergsteatern i fredags. En av de få gånger som det faktiskt varit riktigt roligt att jobba. Allt gick bra, alla var trevliga, allt flöt på, inga jobbiga gäster osv. Efter jobbet i fredags drog jag hem och hängde med bästa kusinen Tove. Vi låg uppe och pratade till klockan tre på natten, sov till halv ett dagen efter, gick ut och gick och sen drog vi till ullared. Mest impulsiva dagen på länge och det var trevligt att få lite kvalitétstid med Tovan. Handlade det mest nödvändiga på ullared typ deodorant, sminkpenslar, harry potter & the deathly hallows pt.1, juleskum, reisen, chips - ni vet, det mest livsviktiga liksom.
Morgondagen ska ägnas åt packande inför stockholm, städning, matlagning, planering och ärenden. Är i en massive rensning av mitt rum också. Eller rensning och rensning, det är mer en omorganisering. Fyfan vilket tråkigt blogginlägg. Nu vet ni iallafall vad jag har för mig på dagarna. Jag funderar på att flytta till Kalifornien också. Nu vet ni det. Fred ut!
TUTTAR
Angående titeln på detta inlägg, jag tänkte köra ett youtube-trick. Ett sådant där man döper videon till något "säljande" och som människor uppmärksammar vilket i detta fall innbär mer läsare. Så ni som kom hit med hopp om att få se/läsa om tuttar, ni kan gå. Ledsen att göra er besvikna.
Till saken. Mitt förra inlägg var inte det muntraste och sorry att ni ska behöva ta min skit. Men jag var förbannad och behövde skriva av mig. Det stod mellan att blogga om det eller skriva en raplåt och även om raplåten kanske var given (det är ju mig vi talar om här) så fick det bli ett blogginlägg. Materiella ting runtomkring mig faller i sönder. Jag tappade min iphone, min externa hårddisk gick sönder, jag åkte på 2500 spänn för att betala av min borttappade telefon, mina fyra jobbdagar i november blev till två och nu funkar inte mitt iTunes. Det vill inte installeras överhuvudtaget vilket gör så att mitt tålamod nästan rinner över. Nästan. Och vad har spotify för problem egentligen? Jag hade lyssnat på iTunes om det hade funkat men icke. Får la ta och rota fram gamla hederliga winamp igen.
Hösten/vintern kryper sig allt närmre märker jag. Det är svårt att få upp värmen i vårt stora hus när man är helt ensam hemma och jag fryser arslet av mig. Förr brukade jag bara ropa på sniff och så hade jag mitt mjuka lilla element i knät. Loke har inte tid med sånt, han kan ju för fan vara ute.
På tisdag nästa vecka åker jag till huvudstaden tillsammans med Louise. Vi ska hälsa på grabbarna i Red hot chili peppers och dra en hotellfrukost. Vi har efter tre månaders intensivt planerande kommit fram till det här; vi tar bilen. Simon och Martin hänger eventuellt på vilket gör bilresan väldigt mycket roligare. Om inte så har jag 12-timmars girltalk, fis- och raptävlingar och "vem-kan-komma-på-brutalaste-svärordet" att se fram emot. Kanske stöter på Emil Elton däruppe, lorensbergskollega och idolfinalist serni. Haha jag kan inte ens skryta bra om jag försöker.
Imorse vaknade jag 10:30. Det kändes som att klockan var 04:30 ungefär men jag släpade mig upp ändå då jag inte vill sova alltför länge. Efter en lång natt av psande och svärande åt iTunes går jag för att öppna kylen och upptäcker att mjölken är slut. Som om jag inte hade tillräckligt med problem liksom? Fyfan säger jag bara.
NEW SHOES
jag blir visserligen 194 cm lång. men det är värt det.
01/10/11
Nu får jag allt ta och ge mig med "liten bokstav efter punkt"-fasonerna. Det kändes som att jag var full när jag läste mitt senaste inlägg, vilket i och för sig kanske inte bara är negativt. Jag befinner mig för tillfället vid ramberget, i min brorsas lägenhet. Min bror tänkte att jag kanske ville komma hemifrån lite och tänkte också att jag kunde passa på att passa hans katt samtidigt. Inte mig emot. Jag har äntligen fått tillbaka försäkringspengarna så imorgon kan jag återgå till mitt liv (läs; iphone). Blev så exalterad att jag spenderat den senaste timmen med att googla runt på iphoneskal. Det är så jag spenderar mina lördagskvällar ser ni.
Nej men allvarligt talat. Jag börjar bli trött på att folk klagar på att jag "inte jobbar" och är hemma på dagarna. Kan upplysa er om att jag har tre jobb. Jag är anställd på Handels Utredningsinstitut, Lorensbergsteatern och Ekström Reklam. Jag jobbar bara inte hela tiden. Jag jobbade häcken av mig både veckodagar såväl som helger i sju veckor i somras. Jag tillbringade dessutom sex utav de här sju veckorna i skövde (av alla jävla ställen). Att inte ha möjligheten att åka hem efter jobbet är något jag vet att jag inte är ensam om att tycka är irriterande i längden, utan jag vet att många av mina vänner skulle hålla med mig.
Jag blir uppriktigt sagt förbannad när jag tänker på det. Många har någon bild av att jag är bortskämd, inte behöver jobba utan kan gå hemma hur länge jag vill utan att behöva betala osv. Jag betalar hemma, jag betalar bensin, jag betalar mina och hemtelefonens räkningar och jag betalar också skatten och försäkringen på bilen jag använder mest. Jag betalade för helvete mitt eget körkort. Bara det tycker jag överväger argumenten om att jag är bortskämd. Jag påstår inte att jag har ett hårt liv heller, för det har jag verkligen inte. Jag vill bara att folk ska sluta vara så uppenbart irriterande på att jag går hemma. Jag har rätt till att vara ledig i två månader för 1. jag hade inget sommarlov i somras 2. jag pluggade arslet av mig i gymnasiet och presterade jävligt bra så jag tycker att jag förtjänar lite ledighet 3. jag har jobbat när alla andra gått i skolan. Jag har jobbat på lorensberg i tre säsonger och jobbat mer eller mindre varannan helg i två år. Har jag inte jobbat på lorensberg så har jag fått jobba gratis 15-timmars pass för äckliga jävla skapande teknik. Eller haft praktik. Ja jag vet, jag har haft ett så himla hårt liv. Det är inte det jag vill få sagt. Men ni fattar vad jag menar. Så snälla, var bara tyst och sluta lipa för fan.
